Okej, jag har en hel del att förklara. Mina senaste två dygn har inneburit fullständig kaos. I måndags ringde de till mig för att gratulera mig för min nya familj, trodde jag, eftersom det var så samtalet började. I själva verket gick samtalet ut på att lura mig att berätta att jag druckit alkohol så att de kunde skicka hem mig. När samtalet var över förstod jag ingenting. Jag rusade ut till Andrea och vi hade ett stort bråk eftersom jag försökte få henne att ta någon form av ansvar, vilket hon inte gjorde, jag ringde (efter många om men på grund av att jag inte hade en fungerande telefon och Andrea vägrade mig låna sin) tillbaka och försökte förgäves förklara att det blivit ett missförstånd. Istället anklagade de mig för att vara oförskämd mot Andrea, så de tog ifrån mig alla kommunikationsmöjligheter, och jag spenderade en ångestfull natt ensam med mina tankar i mitt rum, tills igår på morgonen då Andrea körde mig till min area representive. I fick sitta i baksätet, jag var förbjuden att prata med henne under hela bilresan. När jag kom hit behandlade de mig som en kriminell. Det bor redan en norsk utbytesstudent här, honom pratade de med i enrum medans jag fick vänta utanför. De förbjöd oss att prata med varandra om annat än "vardagliga saker", de förmanade mig att inte påverka honom med mitt dåliga inflytande, och de uppmuntrade honom att hålla sig borta från mig. Jag kontaktade mina föräldrar direkt när jag kom fram trots att de förbjudit mig, och skickade brev med min version av händelsen till min svenska organisation och till mina amerikanska vänner. Courtneys föräldrar kontaktade organisationen, skolan, myndigheter, och explorius väntade med att boka mina flygbiljetter hem. Igår kväll hade jag accepterat mitt öde, jag var säker på att jag skulle sitta på ett plan hem innan veckan var slut, men imorse väcktes jag av ett telefonsamtal från organisationen, för första gången i deras historia har de omvärderat fallet och ändrat sig. Jag får stanna i Santa Cruz, jag får flytta in hos den familjen som var tänkt från början, och allting kommer att bli bra igen. På ett sätt vill jag glömma att de senaste två dagarna någonsin existerat, för det har varit fruktansvärt jobbigt. Men jag är också tacksam, för första gången inser jag på riktigt hur mycket Santa Cruz och alla människor där betyder för mig. Jag har också lärt mig att man alltid ska vara på sin vakt och aldrig lita på någon. Jag ska stanna här hos min area rep i några dagar, sedan ska jag återvända till Santa Cruz, och jag ska göra det här till det bästa året i mitt liv.